Petőfi Sándor
Szeptember végén
Még nyílnak a völgyben a kerti virágok,
Még zöldel a nyárfa az ablak előtt,
De látod amottan a téli világot?
Már hó takará el a bérci tetőt.
Még ifju szivemben a lángsugarú nyár
S még benne virít az egész kikelet,
De íme sötét hajam őszbe vegyűl már,
A tél dere már megüté fejemet.
Elhull a virág, eliramlik az élet...
Űlj, hitvesem, űlj az ölembe ide!
Ki most fejedet kebelemre tevéd le,
Holnap nem omolsz-e sirom fölibe?
Oh mondd: ha előbb halok el, tetemimre
Könnyezve borítasz-e szemfödelet?
S rábírhat-e majdan egy ifju szerelme,
Hogy elhagyod érte az én nevemet?
Ha eldobod egykor az özvegyi fátyolt,
Fejfámra sötét lobogóul akaszd,
Én feljövök érte a síri világból
Az éj közepén, s oda leviszem azt,
Letörleni véle könyűimet érted,
Ki könnyeden elfeledéd hivedet,
S e szív sebeit bekötözni, ki téged
Még akkor is, ott is, örökre szeret!
1847
Petőfi Sándor
Fino de septembro
Floradas ankoraŭ la floroj en valo
Kaj verdas ankoraŭ la poplo ĉe l' pont',
Sed vidu, jam tie la vintra vualo,
La neĝo ekkovris la supron de l' mont'.
En kor' mia juna kun fajra radio
Printempe brilegas ankoraŭ la sun',
Sed griza jam iĝis ĉe mia tempio
La nigra harar' pro la prujn' de aŭtun'.
La floro forfalas, la vivo forpaŝas...
Alflugu, edzin', ho amata kolomb',
La vangojn sur bruston nun mian vi kaŝas,
Ĉu eble ne — baldaŭ — sur herbojn de l' tomb'?
Ho diru, se mort' min antaŭe forŝiros,
Ĉu restos mi ĉe vi en plora memor',
Aŭ iam la am' de junul' vin altiros,
Kaj nomon la mian faligos vi for?
Se ĵetos vi for la vidvinan vualon,
Ĉe l' tomb' ĝin pendigu, flirtigu ĝin vent',
Ĝis flagon la nigran, lasinte for valon
De l' mort' mi subportos en nokta silent',
Deviŝi la vangojn malsekajn de ploro
Pro vi, forgesint' kun facila anim'
Kaj vindi la vundon kruelan de l' koro
Amonta eĉ tiam, eĉ tie, sen lim'.
Kalocsay, Kálmán
PS: Belega poemo, sed ŝajne ne tute klare tradukita, tamen, juvelo estas eĉ en tiu formo. Mi legis ĝin unue parte en la rakonto de Endre Toth: "En aŭtuno", kie ĝi ludas gravan rolon.
https://cezarkulturo.blogspot.com/
Hans-Georg Kaiser: Ni ĉiuj estas vojaĝantoj (poemo)
-
http://cezaroriginaloj.blogspot.de/2013/06/cezar-ni-ciuj-estas-vojagantoj-rimpoemo.html…
-
27 Jun 2013
Kolomano Kaloĉaj: La fundamento kaj la palaco (rimpoemo)
-
Kàlmàn Kalocsay
La fundamento kaj la palaco
Ho Esperanto, mia temo
amata, kiam la ka…
-
26 Jun 2013
See all articles...
Authorizations, license
-
Visible by: Everyone (public). -
Attribution + non-Commercial + no derivative
-
1 605 visits
Petőfi Sándor: Fino de septembro (Kaloĉaj tradukis)
, Esperanto-Muzeo en Svitavy have particularly liked this article
Jump to top
RSS feed- Latest comments - Subscribe to the feed of comments related to this post
- ipernity © 2007-2025
- Help & Contact
|
Club news
|
About ipernity
|
History |
ipernity Club & Prices |
Guide of good conduct
Donate | Group guidelines | Privacy policy | Terms of use | Statutes | In memoria -
Facebook
Twitter
Auszug
"O ja. Esmeralda. Die anbetungswürdige Reiterin. Was über sie sagen? Eine aufgedonnerte Göttin! Nun ja, im Köpfchen... doch zum Reiten braucht man gerade das entgegengesetzte Körperteil. Nicht wahr? Ich musste ihr einige Verse beibringen, um zuweilen von ihr auch ein sinnvolles Wort zu hören. Kennen Sie das Gedicht:
Da blühen noch die Felder unten im Tal.
Da grünen noch die Pappeln bei der Quelle.
Doch sieh nur, unter dem Winterschal
verbirgt sich der Gipfel im Schneegefälle...
... und so weiter. Ich lehrte ihr dieses Gedicht, als wir zusammen in Veneddzia wohnten.
.... Was lernte Esmeralda, die wunderschöne Reiterin?
... doch sieh nur, unter dem Winterschal,
verbirgst sich der Gipfel im Schneegefälle...
Nun, das ist meine Geschichte.
Leider, ja.
http://www.karapaco.de/deutsch/lappar/herbst.html
Sign-in to write a comment.